Historik & kuriosa

Föreningen Brf Doktorn bildades 2003 och består av fastigheten Solfjädern 1. Till fastigheten hör 5 hus byggda 1954/55 med totalt 201st lägenheter och 5 lokaler. Föreningen fick namnet Brf Doktorn av den då sittande interimsstyrelsen eftersom kvarterets namn (Solfjädern) var upptaget.

Doktor Widerströms gata från vänster i bild, mitten 1950-tal. Foto (c) Pressbyrån, vykort 301132.

Doktor Karolina Widerström föddes i Stockholm år 1856 och efter att ha avlagt studentexamen på Wallinska gymnasiet i Stockholm våren 1879 skrev hon in sig i Uppsala med en orubblig företes om att bli läkare.

Doktor Karolina Widerström
Doktor Karolina Widerström

Som student bodde hon först inackorderad vid Kyrkogårdsgata 5 och flyttade sedan till Svartbäcksgatan 20.

Från och med våren 1881 fortsatte hon sina medicinstudier vid Karolinska institutet i Stockholm. Hon var emellertid den första, och på sin tid den enda, kvinnliga studenten i Karolinska institutets historia som fick delta i diskussionerna i anatomisalen.

Redan 1884 klarade Karolina medicine kandidatexamen med toppbetyg. Hon återvände då till akademiska sjukhuset i Uppsala för propedeutisk tjänstgöring. I maj 1888 blev Karolina medicine licentiat och därmed Sveriges första kvinnliga läkare.

Redan i januari samma år hade hon utnämnts till amanuens vid Karolinska institutets kvinnoklinik vid Sabbatsbergs Sjukhus. Intressant nog blev hon alltså den första kvinnliga amanuensen 15 år innan det blev formellt tillåtet för kvinnor att specialisera sig som läkare.

År 1889 medverkade hon som författare i en lärobok för sjuksköterskor, där hon skrev ett kapitel om “De qvinnliga könsorganen, deras funktioner samt deras vanligaste sjukdomar”. Samma år gav Karolina ut den idag legendariska boken “Kvinnohygien”, som uppenbarligen fyllde ett tomrum i kunskapen om kvinnokroppens fysiologi. Den fick sju upplagor och gällde som den mest vederhäftiga boken i ämnet så sent som 1932.

Eftersom kvinnor inte hade rätt till stadstjänst kunde Widerström endast slå sig in på privatpraktik och hon öppnade en sådan år 1889 i Klara församling i Stockholm. År 1901 började hon även undervisa i fysiologi och hälsolära i skolor runt om i landet. I sin undervisning om det mänskliga könsorganen använde hon dissektion av typdjur i strävan att ge en helhetsbild av hur reproduktionen och biologin fungerade.

Som läkare blev hon mest känd för att ha utvidgat hygien och sexualundervisningen i Sverige och för sitt arbete för förebyggande hälsovård. Hon blev också allra först med idén om moderskapsförsäkring i Sverige.

Som kvinnosakskvinna och specialist i kvinnohälsa och

Karolina Widerströms omnämns i boken "Kvinnliga pionjärer verksamma i Sverige"
Karolina Widerström omnämns i boken “Kvinnliga pionjärer verksamma i Sverige”

samlevnadsfrågor engagerade hon sig i kampen mot prostitutionen och dess reglementering. I sina föreläsningar propagerade hon för socialt skydd för ogifta mödrar och för en bred social hjälpverksamhet för sexuellt utnyttjande och misshandlade kvinnor.

Med sin erfarenhet av att vara den första kvinnan på ett mansdominerat område slogs Widerström också för det kvinnliga läkarnas rättigheter.

I samband med den läkarbrist som uppkommit i början av 1910-talet kämpade hon redan 1916 för den behörighetslag som gav kvinnor rätt till statstjänst. Lagen skulle träda i kraft först år 1925, men under Karolina Widerströms ledning lyckades kvinnliga läkare tillkämpa sig lika lön och samma pensionsålder som de statsanställda manliga läkarna redan i början av 1920-talet.

Under hela sitt yrkesliv gjorde Widerström flera studieresor till Berlin, München, Dresden och Paris, där hon bland annat studerade de lokala metoderna inom obstetrik, men även kom i kontakt med socialistiska idéer och läste in sig på socialistisk litteratur.

Intresserad av hembygdskultur blev hon en av eldsjälarna bakom nationaldräkten. Att hon som en av de första kvinnliga akademikerna skulle kämpa för den kvinnliga rösträtten var en självklarhet.

Åren 1918-1921 var hon ordförande för LKPR, landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Istället för forskarbanan hade hon valt det dagliga arbetet på fältet, och det fortsatte hon också med ända till sin död år 1949, men år 1933 hann hon också bli promoverad till medicine hedersdoktor vid Karolinska institutet.